Att arbeta med barn

Det finns vissa människor som beter sig ytterst märkligt. Märkligt kan vara både bra och dåligt. På min arbetsplats har vi (o)lyckan att ha två personer med märkligt beteende av den dåliga typen. Dessa två är själva ganska omedvetna om sitt beteende och det är fascinerande hur vuxna människor kan bete sig som tre-åringar som det varken går att resonera med, förklara saker för eller försöka tro att de kan använda sunt förnuft. Om man lider av följande symtom:

• oförmåga att samarbeta med andra människor, oavsett vem det är.
• kan ej acceptera att vänta på sin tur.
• tror att alla andra bara gör saker för att jävlas med en.
• tycker att all dramatik som händer runt ens egen person är alla andras fel.
• har en extremt låg stresströskel.
• när man väl blir stressad tycker man sig ha rätt att gapa, skrika och vara allmänt otrevlig mot människor i ens närhet.
• och så vidare....

Om allt detta plus lite andra osmickrande egenskaper stämmer in, vad lider man av då? Och borde man vara tillåten att jobba med andra människor? Människor som är gamla, sjuka och beroende av ens vård, kunskap, omdöme och planeringsförmåga?

För mig är svaret ett rungande nej. Men det är detta LAS finns till för att förstöra. Därför jobbar de kvar och vi andra håller tummarna för att de inte gör nåt allvarligt fel och försöker minska på skadan så gott det går. Men man undrar ju hur länge det håller...