Spagettiben

Var på ett roligt step-pass som gjorde mig alldeles svag i benen. Mycket upp och ner, utfall och annat jobbigt, men det är väl det som kallas träning har jag förstått. Jag menar, det är ju skönt när det känns att man har gjort nåt! Gubben var som vanligt där i sin väldigt gröna tröja, han såg rätt svettig ut när det hela var avklarat. Vilket på sitt sätt är rätt fantastiskt med tanke på att hans rörelser är ungefär 90% mindre i omfång och energi än alla andras. Han viftar mest lite på armarna och ser sig omkring. Ibland ser det nästan ut som han har tråkigt, men med sin 100-procentiga närvaro så kan väl det inte vara fallet.

Nu tänker jag krypa i säng och njuta av att jag har sovmorgon imorgon..