Uppväckt

Jag gillar inte fåglar. Och då menar jag inte att jag bara är lite oförtjust i dem, nej jag är i det närmaste livrädd för dessa djur. Jag litar inte på att de vet vart de ska när de flaxar omkring och närapå flyger in i en stup i ett. Min skräck har blivit något bättre på senaste tiden, kanske beror det på att jag varje dag måste gå förbi svandammen på väg till jobbet. Där hänger det väldigt mycket änder, som jag verkligen inte har något till övers för. Förut kunde jag inte gå förbi utan att ha hjärtklappning och rycka till med ett skrik så fort någon av dessa fåglar rörde sig för mycket. Nuförtiden har jag hjärtklappning men har inte skrikit på ett tag, vilka framsteg!

Nåja, det jag skulle komma till var att en av dessa hemska varelser väckte mig vid 8-tiden imorse. Alltså, småfåglar är jag inte så rädd för (mest för att de är mer rädda för mig och alltså håller sig undan) och fågelkvitter kan vara väldigt vackert, mysigt och somrigt. Men när man vaknar alldeles för tidigt en lördag av en pipig, enformig ramsa som bara går om och om igen, som en skiva som hakat upp sig, då hatar även småfåglar. Men imorse hade jag tur, fågelskrället slutade efter ett tag och jag kunde somna om.

Kan ingen tala om för dem att det inte finns nåt att kvittra för före klockan 9 åtminstone?!