Efter fikat gick vi till kyrkogården och strosade runt bland alla gravar, ljus och blommor. Tog ett varv i Domkyrkan och kände lugnet och sen besökte vi Upplandsmuséet där jag aldrig satt min fot trots att jag nu bott i den här stan i 5 år. En väldigt trevlig och mysig dag, döden till trots.
Vi ser ju döden oftare än de flesta andra människor på grund av vad vi jobbar med, och både jag och Isabelle kom fram till att vi båda ser döden som något fridfullt och fint. Självklart är det väl för att vi jobbar med mestadels gamla människor som när de går bort har levt ett långt liv och på slutet har varit sjuka och kanske mått väldigt dåligt. Då kan döden vara befriande. Det slår mig ofta när en patient dör hur otroligt annorlunda de ser ut när de inte lever längre. Från att kanske ha haft det jobbigt och kämpigt ser de plötsligt helt lugna och fridfulla ut, och då är det svårt att känna något annat än att döden är ganska fin ändå. Befriande. Det gäller ju såklart inte när unga människor dör, men när döden kommer som avslutning på ett långt liv är det sällan något fruktansvärt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar