Igår när jag jobbade kom en av mina patienter utsvassandes i korridoren iklädd flanellskjorta och fårskinnstofflor. Endast. Gick dit och frågade lite fint vad han gjorde och då svarade han att han ville ut och gå lite men kom fram till att han inte orkade gå längre än dit han nu tagit sig och tyckte att jag skulle hjälpa honom. Så jag hämtade en rullstol och körde tillbaka honom till rummet.
Farbrorn: (förvånat) Men varför kör du in igen?
Jag: Ja, vart ska du då?
Farbrorn: Ja, jag skulle ju ut och gå..!
Jag: Ja men, du kan ju inte gå omkring utan kalsonger!
Farbrorn: Jaså.. Ääääh..!
Åter igen, mitt jobb är inte som alla andras och det är väl det som är lite av tjusningen med det hela. Man vet aldrig vad som händer! :-)
I think I wanna marry you
8 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar