Lite blod får man räkna med, eller?

Idag har jag varit undersköterska och haft väääärldens lugnaste dag, skönt! Nu menar jag inte att det är lugnt bara för att man är undersköterska (även om det är en fruktansvärd lyx och ett stort stressmoment mindre att slippa telefonen..), utan helt enkelt för att samtliga av mina patienter stått på benen och 50% har skött sig helt och hållet själva.

Eftersom jag hade så gott om tid passade jag på att duscha en av mina små farbröder och tänkte att jag även skulle raka honom. Detta var andra gången i mitt liv jag rakar någon så jag förvarnade farbrorn i fråga om min oerfarenhet innan jag gav mig i kast med uppgiften. Då jag var klar var jag rätt så nöjd och gubben själv påstod att det var han också, han menade på att det i alla fall var bättre än om han skulle gjort sig själv. Insåg att jag nog hade skurit honom lite men tänkte att det är inte så farligt. Klädde på honom nya, rena (vita) kläder och lämnade honom att vila ett tag. Kommer in en stund senare och farbrorn ligger och sover med rödfläckig tröja och en droppe blod hängandes på hakan. Jag skyller allt på rakhyveln.