Bajs var ordet

Allt kretsar kring bajs på jobbet. Alltså mer än vanligt. Diarréer? Hur många, hur tunna? Illamående? Kräkningar? Hur många, kaskadkräkning? Man blir så less! Plus att man hela tiden går och känner efter själv och har lite allmän småångest över vad som kan ske. Mår jag illa, har jag ont i magen? Eller är jag bara lite hungrig? Man kan bli galen för mindre. I eftermiddag kom en av kvällsundersköterskorna till jobbet, stannade ca 1 ½ timme, började må tokilla, spydde och gick hem. Panikartat började vi frenetiskt sprita varenda pryl hon hunnit med att röra vid, allt för att man är fullkoligt livrädd för att få denna fruktansvärda sjukdom. Varje kväll går man och lägger sig och håller tummarna det hårdaste man kan för att man ska få vakna nästa morgon och fortfarande vara frisk. Varje dag är en kamp...