Man har ju jobbat också

Min arbetsdag började på ett, ja vad ska man säga, dramatiskt vis. En av mina patienter fick hjärtstopp, det var oväntat och som nästan alltid gick det tyvärr inte bra. Och då började vi ändå HLR på en gång han blev dålig eftersom det var en person i rummet. Han hade de bästa förutsättningarna vilket såklart gör att det känns bättre, vi hade inte kunnat göra något annorlunda, han hade inte legat länge o.s.v. Man blir lite adrenalinstinn och allt annat arbete kommer såklart efter, som tur var var det lugnt med de andra patienterna, annars hade det nog kunnat bli en kämpig kväll. Det här var mitt femte hjärtstopp tror jag, endast en gång har det gått "bra". Men de allra flesta av våra patienter är å andra sidan väldigt gamla och multisjuka och klarar av förklarliga skäl inte av ett hjärtstillestånd. Det är sorgligt men tyvärr ingår det i jobbet, känns i alla fall bra att man vet att alla alltid gör allt de kan.