Inte kul, bara strul

Kvällens arbetspass har varit tråkigt. Fattas en sköterska till natten så Isabelle och jag har spenderat åtskilliga timmar av arbetsdagen med att försöka ringa in någon. Detta är inte helt lätt (för att inte säga omöjligt) eftresom många av oss som jobbar natt redan befann sig på jobbet. Sen är det ju också helg och många är ute, har druckit alkohol eller är bortresta. Eller så svarar man helt enkelt inte på skyddat nummer eftersom man vill vara just ledig. Alltså fick vi inte tag i någon så stackars Rebecca tvingades stanna kvar och får alltså jobba mellan 14 och 07. Kul..

Sen skulle antingen jag eller Isabelle ha varit tvugna att jobba både dag och kväll imorgon för att täcka upp Rebeccas dagpass. Men det lyckades vi lösa med en annan som kommer in och jobbar. Men då ska hennes tur på måndag kväll lösas och.. ja ni fattar. Det tar liksom aldrig slut. Det är så tråkigt att hålla på med sånt här! Sen har man ju heller inte riktigt tid. För det är just en massa tid det tar. Tid från ens eget arbete och vården av patienterna. Det är sådana här arbetspass man kan önska att någon politiker kunde vara med på, de som tycker att vi tjänar alldeles lagom med pengar... De hade ju kunnat ta Rebeccas 17-timmars arbetspass utan sömn (och en väldig massa ansvar) och återkomma i lönefrågan! Skitstövlar..