Som bekant är det väldigt lyhört där jag bor, både mellan lägenheterna och utifrån och in men framförallt ut till trapphuset. Inatt när jag precis somnat väcktes jag av att någon stod utanför huset och pratade. Denna någon, som jag misstänker är tjejen som bor på våningen ovanför, fortsatte efter ett tag in i trapphuset. Pratade i telefon och grät nåt så oerhört. Ett tag funderade jag på om hon var skadad på nåt vis och jag skulle bli tvungen att gå ut och hjälpa till. Insåg efter en stunds lyssnande att det nog var mer troligt att tårarna föll på grund av något en annan människa gjort, förmodligen en av manligt kön.
Gråten fortsatte och vi snackar inte lite snyft här utan krokodiltårar, hulkande och snorande utan dess like. Personen försvann sedan in i lägenheten och jag kände mig nöjd över att det äntligen blev tyst, men inte länge. Hon kom tillbaka ut, fortfarande snyftandes. Telefonen ringde och under samtalet med den i andra änden fick gråten nya krafter. Till slut hoppade tjejen in i en taxi och åkte nånstans utom hörhåll och jag kunde äntligen somna om...
Livet i lägenhet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar