Igår var det fest! 300-årsfest. Inte illa kan man säga! Det är ingen mindre än Akademiska Sjukhuset som jubilerar detta år och då bjuds det till kalas i dagarna fyra. Mat, vin och underhållning fick vi, och för en gångs skull behövde vi inte betala en spänn! Det var jätteroligt! Maten var väl sådär och underhållningen inte mer än ok, Alcazar var där och mimade och hoppade runt lite. Det är så att säga inte min uppfattning av god underhållning, men men.. Han jongleringskillen från Talang var ju duktig och så och Kalle Moréus är duktig på att spela fiol. Sen blev det i alla fall dans och i vanlig ordning ägde vi dansgolvet. Vi och några från AVA stängde stället. Vi var inte så många så en halvtimme tidigare slutade de spela, tror personalen ville gå hem..
Det var kul med fest och ännu skönare att vara ledig idag efter att ha jobbat helg. Igår var en krävande dag och för andra gången i min sjuksköterskekarriär började jag gråta på jobbet. Blev för mycket av frustration, maktlöshet och känsla av otillräcklighet så till slut brast det. Sånt som händer ibland och det är ju tråkigt men ibland går det inte! Man behåller lugnet inför patienter, man tar skit och utskällningar och annat och ibland rinner liksom bara över när man kommer ut därifrån. Hoppas på att få andra patienter imorgon och resten av veckan.
Idag har jag planerat att göra just ingenting och det känns perfekt! Dessutom regnar det ute så jag känner att jag kan sitta inne och dega i soffan utan alltör dåigt samvete!
I rulltrappan i Musikens Hus
Alcazar... Need I say more?
Svårt att fånga på bild eftersom karln inte var stilla en sekund!
1 kommentar:
Jag hade trott att Alcazar skulle va en grupp som skulle få igång alla.. låtar som inte behöver fatta utan bara digga lite lätt. Fast mimande kan väl bara var så upphetsande. Nu ska jag åka på skolan å lyssna på föreläsning. Saknar du sånt? Kram
Skicka en kommentar