Man ska inte ropa hej...

OJ va mycket det blev att göra inatt..! Helvetet brakade lös kan man väl säga.. Vid 4-tiden när jag skulle börja göra allt jag hade att göra så hände självklart ALLT på samma gång, precis som det alltid gör. Hann inte med att ge antibiotika i tid, skulle hjälpa Anna-Eva med en patient men fick springa därifrån mitt i eftersom det började larma på en sal. En av mina gubbar hade ramlat inne på toaletten och var alldeles blåslagen, visste inte vart han var eller vad som hade hänt. Jaha..ringa jouren vilket genererade i kontroller x 24. Samtidigt larmar en dam för att det är JÄTTESYND om henne, hon har såå ont. Jag fixar Alvedon och ska hjälpa henne med dom och självklart tycker tanten att det är alldeles rätt tillfälle att börja berätta om allt jobbigt som hänt på sistone. Inte kul för henne såklart men jag hade verkligen inte tid att stå där och lyssna på hennes problem med sina tandproteser! Då ringer telefonen, får rapport på en patient. Vi har redan fullt men måste ta överbeläggning. Fine. Tanten blir ledsen när hon komemr upp och inser att hon inte får ett rum, men vad ska jag göra? Efter att ha stökat undan en del och jag äntligen tycker mig ha tid att faktiskt skriva in den här damen så ringer telefonen igen.. Överbeläggning nummer två. Give me a break!! Totalt 4 inskrivningar under natten, till den sista fick jag snoka rätt på en säng i korridoren. Förmodligen nåt fel på den eftersom den stod så i skymundan, men hey.. Suck. Hoppas det är fullt när jag kommer inatt, vill inte ha en endaste inskrivning tack!

Jag vill ha hamburgare..